I fredags åkte vi full bil ner till Melbourne, första stoppet var DSC (DS CHEMPORT). De tillhandahöll med diverse trycksakstillbehör såsom olika tvättmedel för tryckindustrin, gummidukar såklart, också produkter till bokbinderier som buntband etc.

Vi fick en tur runt där de visade sitt laboratorium, lager med vätskor, gummidukslager (luktar fantastiskt gott!), och till slut hur det går till i tillverkningen av gummidukar, grymt intressant!

Därifrån åkte vi vidare in till HWT (Herald Weekly Times eller Herald Sun).
Det var ett upplevelse över mina förväntningar. Vilket ställe!
Vi började på bottenplan där man laddar rullarna med papper. Allt sköttes av robotar, det enda tryckaren gjorde där nere var att tejpa första delen av rullen med dubbelhäftande så att den smidigt sätter fart när rullen före är slut.
Från lagret åkte små robot-truckar och hämtade precis det papper som behövdes och ställde den rullen på rätt ställe. Tryckerichefen som visade oss runt berättade att vi är ännu längre fram i Europa vad gäller automation.

Upp en våning fanns pressarna som var 3 våningar höga och lika lång som Melbournes Aussie-fotball arena. På denna press arbetade 107 tryckare.
Det var mäktigt att se när de spottade ut 60.000 tidningar i timmen på ett jobb som låg på 650.000 tidningar. Tror att de körde dubbelt upp när de tryckte The Herald Sun och spottade därför ut 90.000 när de körde maskinen i 45.000 tidningar/h.

Alla jobb som var förtryckta som skulle bifogas i dagstidningen hade sparats i stora rullar av tidningar, ser ut som en toalettrulle uppbyggd av tidningar. När man sedan tryckte dagstidningen spottade dessa rullar lika fort ut sina små reklamtidningar och de sattes in på rätt ställe i dagstidningen.

Jag kliade mig i nacken några gånger... Det var häpnadsväckande!